En runsten växer fram

Med anledning av nyfyndet av ett runstensfragment från Björkö by som gjordes under hösten 2012 var det hög tid att undersöka om möjligen några av runstensfragmenten från Björkö har passning och bildar en eller flera runstenar. Tillsammans med runologen Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet spenderade Birkaprojektet en dag åt runstenspussel.

(Läs mer om höstens nyfynd på Magnus Källströms blogg  Birkaprojektets blogg

http://www.k-blogg.se/author/makam/ och här på Birkaprojektets blogg : http://birkaproject.wordpress.com/2012/10/ )

I SHMs magasin i Tumba förvaras runstensfragmenten från Björkö. Det första hittades redan under 1870-talet och sedan dess har det då och då dykt upp fragment. De olika fragmenten har i Sveriges runinskrifter nr U6, U7 och U8. Magnus Källström har sedan tidigare haft misstankar om att det möjligen kan röra sig om en stor runsten, fragmenten är nämligen ungefär lika tjocka (ca 30 cm) och av samma bergart. Stenarna är dock av lite olika karaktär med olika färgnyanser och vid en första anblick något olika i själva ristningarna. Kanske är det därför ingen tidigare har försökt pussla ihop dem.

Kerstin och Magnus undersöker passning av fragmenten

Av fragmenten var det två stycken som sedan tidigare ansågs ha passning och med lite begrundan gick det att följa stenens upphöjning och passa ihop bitarna. Upphöjningen är resultatet av någon slags avslagning som har skett innan stenen gått sönder och stora delar av ytan är borta. Det är som synes mycket tydligt hur fragmenten har suttit ihop.

Det som sedan hände var att vi uppmärksammade likheter mellan rundjuret på fragmentet från U7 och det ”bakben” som finns på ett av fragmenten från U6. Då fragmentet från U7 är ett av de mindre var det lätt att flytta över det till U6 och – visst var det passning! Rundjuret blev nu komplett. Och vilket vackert djur det är! Djuret, som står med bakböjt huvud, har streckade ”revben”, markerade ”lårfästen” och tydliga fötter.

Det kompletta rundjuret

Det finns ett  rundjur med markerade revben och ”bakben” även på det största fragmentet vilket kan vara en indikation på att det rör sig om samma runristare, men kunde det verkligen vara från samma runsten?

Nu började bitarna bokstavligen falla på plats. Plötsligt såg vi hur de ristade linjerna på ”ytterkanterna” av de två ihop-passade fragmenten bildade änden på en av korsarmarna på det största fragmentet och det började klarna att det faktiskt kunde vara en och samma runsten vi hade att göra med!

Många behövde hjälpa till för att justera de tunga fragmenten

Med hjälp av kollegorna på Svensk museitjänst (RÄA) kunde det verkliga pusslet ta fart och nio stora fragment i stort sett passas ihop. Det ena fragmentet från U6, med en eventuellt avbildad häst och människa samt med bevarad a –runa har inte passaning till de övriga fragmenten men det är högst sannolikt att det hör till samma runsten och att fragmentet har varit i runstenens topp.

Inskrifterna och den stora överraskningen

De bevarade inskrifterna är inte många men berättar ändå väldigt mycket. Det rör sig om minst två resare, Torsten ( þorst) och en person vars namn ändas på –sten , kanske Östen eller bara Sten (stain).

Redan i början av pusslet påpekade Magnus tveksamheter kring tolkningen av inskriften på ett av de mindre fragmenten. De bevarade runorna har tidigare tolkats som s t þ och med synliga rester av ytterligare runor både före och efter. Det här är en något märklig runföljd och möjligen är þ-runan feltolkad och är egentligen den övre delen av exempelvis en b-runa. När så alla de stora fragmenten var på plats undersöktes om inte även denna lilla bit kunde ha passning. Det var svårt att tro det när det lilla fragmentet lades vid sidan av ett av de större fragmenten med rester av runor på ytterkanten och det blev passning. Precis som Magnus hade anat var det en tidigare feltolkning och istället fick vi inskriften s t r i . Den här runföljden fungerar mycket bättre och är antagligen namnet Estrid. Med tanke på namnets placering i runslingar bör det här vara en av personerna som stenen är rest över. Stenen är rest över ytterligare en person men fragmenten avslöjar inte vem det skulle kunna vara.

På ett av de nedra fragmenten står runorna …ain vilket kan vara resterna av ytterligare en Östen. Kanske är det namnet på den runristare som ristat denna stora och vackra runsten.

Det är fascinerande hur mycket ny kunskap som kan växa fram under en dags arbete. Den här runstenen namnger några individer på Björkö under 1000-talet och är verkligen en del av ett större sammanhang. Det väcks många frågor och funderingar kring vad som fanns på Björkö efter Birkatid och inte minst är den stora frågan Vilka var de här människorna?

Runstenen i sin helhet

/Kerstin